Posts Tagged ‘semester’
-
Segway is da shit! :)
Felicia och Lennart goes segway bonanza!
-
Minnen från Göteborg
Göteborg. Partille Cup. Jag kommer faktiskt inte ihåg för vilken gång i ordningen det är. Men det är lika roligt varje gång. Ömsom sol, ömsom regn denna gång. Inte så mycket regn så att det blev vattenpolo men tillräckligt för att det regnade igenom precis allt… och framför allt när man kommer klädd i klänning till planen och alla andra föräldrar har regnställ och gummistövlar. Jag hade i alla fall inte högklackat. Converse på fötterna. Kände mig i alla fall lite sportig. Typ…
Vi bodde bra på Hotell nr 11. Jacuzzi på taket. Bara en sån sak. Och ett helfint rum med balkong och härlig utsikt. Helt okej. Och med Älvsnabben utanför så man var i Nordstan på typ 20 minuter.
Icke att förglömma – likt Paris köpte vi ett fantastiskt kort. Gratis på alla spårvagnar och båtar. Och inträde på alla turistmål. Alltså – kan någon ha uppfunnit något bättre än dess kort? Jag bara undrar?
Felicia var med pappa men att gå på en miljon handbollsmatcher är ju inte det roligaste… och eftersom Lennart följer en del andra LUGI-lag oxå så var Flis med mig och Lennart på lite shoppingrundor… Dessutom – Lennart tog med sig Flis på ‘hemligt’… visade sig att han hyrde segway till både sig och Flis och de åkte runt 1 timma och hade jätteskoj! Det var en stolt tjej som vi träffade efteråt.
Handbollen gick inte så bra för killarna. 2 av lagen kom till A-slutspel men det tog stopp ganska snabbt. Simons lag till B-slutspel och kom till semi. Simon spelade otroligt bra. Men motståndet var för hårt, en del utländska lag är hårt drillade och betydligt större än våra killar. Tufft att möta…
Lennart och jag åt inte ute på restaurang en enda gång – frånsett en lunch. Vi frossade i räkmackor och färska räkor… på hotellrummet med lite vin till. Otroligt gott. Feskarbröderna var vår hovleverantör under dagarna i Göteborg. Härligt!!!
Dessutom – båda kvällarna vi var där så badade vi i jacuzzin på taket. Och det var ett äventyr. När det gäller sällskapet. Ena dagen en gotländsk mjölkbonde – och där går man ju igång som Tetra Pak anställd – och andra dagen ett ungt par från Norge och ett svenskt i min ålder med vilka vi diskuterade tatueringar. Lennart kände sig liiiiite utanför tror jag som enda icke-tatuerade… Men det kanske han ändrar sig på snart. Man vet ju aldrig vilka man träffar i Jacuzzin nästa gång. Min förhoppning är att han inte, likt norrmannen, gör en smiley på rumpan. Handbollsturneringar är härliga. Jag är oerhört glad att Lennart följde med. Även om han inte förstår varför jag väljer svettiga tonåringar i ottan istället för bad i jacuzzi. Men det är något speciellt med doften av svett, flygande bollar, glada ungdomar och den stämning glädje – och sorg. Längtar redan till nästa turnering. Och till Göteborg.
-
- Bild som gör mig glad.
-
- Kärt återseende som värmer själen. Mats m familj hemma igen. Härligt att få kramas en stund.
-
- <3
-
- Vilket lugn!
-
- Lennarts förälskelse. Ja, okejrå... det är ju inget barrträd i alla fall... ;)
-
- Tack, då vet jag vägen...
-
- En... tja...
-
- Konst.
-
- Denna ska vi försöka få tag på - blev alldeles förälskade...
-
- Nä. Inga stenar utan taklök. Nice. Och söt palm oxå.
-
- Beredd.
-
- paus... kolla, lära och vila...
-
- det är SÅ jobbigt med handboll... ;)
-
- halvlek...
-
- hade han haft 80,000:-sek hade han köpt en på studs...
-
- även jag kunde...
-
- Segway is da shit. wow.
-
- i väntan på älvsnabben... efter lite shopping...
-
- varm och skön jacuzzi med utsikt över göteborg och fiskmåsarna över huvudet...
-
- min älskling beundrar utsikten efter bad i jacuzzin...
-
- en fisk...
-
- två fula fiskar :)
-
- utsikt från vårt hotellrum...
-
- i väntan på nästa match...
-
- flis och flickorna
-
- Ännu en match avklarad i hettan...
-
- flickorna girls
-
- Eva and the girls.
-
- Trodde han kunde gömma sig. Närå... vilken snygg man du har, Eva!
-
- lite strategi inför nästa match...
-
- min målvakt. finaste i världen.
-
- Getterön.
-
- Vi stannade på Getterön på vägen hem. Det var vackert. Men vi (eh. jag.) var trötta... stranden fanns där någonstans...
-
- Uppvärmning.
-
- Puss Simme.
-
- Min målvakt. Den finaste som finns.
-
- Ett blad. Fantastisk natur Gud gett oss.
-
- Helt underbar. Ska jag börja rätta mig efter.
-
- Göteborg i ett räkskal :)
-
-
Dag 4. Loppmarknad en masse
Det är ju inte lätt att ha med sig Lennart på loppmarknad. Eller jo, det är det, men man kommer ju liksom ingen vart och man får stå ut med ‘aaahhhhhh’ och ‘åååhhhhhhhh’…
Nu är det så att loppmarknad för mig är en lite bod… typ… eller ett litet torg… men här är det flera kvarter och innehåller ALLT. Från dyraste vintage till skruvar, från antika möbler till t-shirts med suspekta tryck.
Och allt som finns där emellan. Men helt fantastiskt att strosa omkring i solskenet och bara ta det lugnt och ta in atmosfären. Och lite fynd gjorde vi. Till vissa planer hemma. Och lite skor oxå… Vi träffade Elisabeth och Mikael och åt lunch tillsammans och vi fick se Elisabeths speciella sätt att äta efterrätt
. Och vi åt Crème Brûlee… och var den god eller var den god 
Lennart och jag var nog där hela dagen typ… Och ganska möra väl tillbaka på hotellet.
Avsluta sista kvällen Paris uppe på Mont Martre och Sacré Coeur kändes som ett måste. Vi hade passerat en liten mysig restaurang på vägen häromkvällen som serverade fondue vilken vi siktade in oss på.
En sista middag i Paris och njuta av atmosfären denna sista kväll med utsikt över hela Paris från VÅR alldeles specialla plats… Kan inte bli bättre. Jag längtar redan till nästa gång.
-
- Chérie.
-
- Vårt frukostställe. Så gott kaffe. Och croissant.
-
- En pyyyteliten del av loppisen...
-
- Jag pratar med barnen i telefon. Vi kommer hem nästan samtidigt imorgon. Åh vad jag längtar!!!
-
- Moi.
-
- Hela gänget.
-
- Slurpar i sig efterrätter. Har vi förstått. ;)
-
- Mikael!
-
- Mmmmmm... Need I say more?
-
- Chérie at lunch.
-
- Moulin Rouge
-
- Vakthund... hur söt kan man vara...
-
- Fondue. Det var så gott.
-
- Mont Martre
-
- Och mitt i allt så kom tyska Feuerwehr!!!
-
- <3
-
- Han var ju inte en jätteduktig fotograf han vi frågade...
-
- Tour Eiffel. Pimpat.
-
-
Dag 3. Midsommardöden…
Midsommarafton hör ju inte till mina favorithelger precis. Inte riktigt min grej det där med att vara så himla trevlig och le hela tiden. Min asociala ådra som sätter in…
Men årets midsommarafton var hur mysig som helst. Kanske för att den gick i dödens tecken… och sällskap där man kan vara sig själv.
Lennart och jag började på Père laChaise. Ett helt område. En fantastisk kyrkogård utan slut. Solen sken och vi vandrade omkring i lugn och ro och tittade på alla helt makalösa gravar och – som sig bör – även letade reda på en och annan av ‘kändisgravarna’.
Det är lite orverkligt att tänka sig att alla dessa ‘hus’ faktiskt är gravar. Det är så annorlunda och så imponerande. Och dessutom denna blandning av urgammalt och nytt. Att det faktiskt byggs ‘hus’ än idag.Vi hade bestämt träff med Elisabeth och Mikael för att ‘fira’ midsommar och för att fortsätta i dödens tecken så besökte vi Paris Catacombs. För hundratals år sen svämmade Paris kyrkogårdar över. När man begravde någon som dök en annan upp så att säga. Man bestämde sig för att låta de i jorden vila i stades katakomber istället och påbörjade ett arbete som höll på i två år. Idag är det öppet för allmänheten och jag måste säga att det var… imponerande… Nära 2 km lång gång med skelett. Och skelett överallt staplade om varandra.
Det kändes på en gång spännande men oxå mycket konstigt att gå inne i en gigantisk grav med alla före detta Parisbor blottade till sitt innersta.Allt kan ju inte gå i dödens tecken. Vi begav oss till Quartier Latin, hittade en konstmarknad och en kyrka… Kändes lite rätt att gå i kyrkan efter all död… Vi åt en god middag och satte vårt lilla ‘änglaspel’ med midsommarstänger i på bordet. Det var dock ingen som ville stämma upp i Små Grodorna med mig men det kan jag ta
Hard Rock Café. Liksom ett måste när man är med Lennart. Och mig då nu för tiden
Margarita. Såååå gott. Ett trevligt sätt att avsluta en midsommarafton. -
- Lagom röd som sagt.
-
- Jag gillade kvarteret vi bodde i. Gatukonsten i min smak. Lagom röd.
-
- Vi hittade ju vårt frukostställe. Och vi blev bortskämda med extra croissanter av olika slag i miniformat av den söta flickan som serverade. :)
-
- En av alla gator på kyrkogården. Det var så mäktigt.
-
- Sov gott.
-
- Jag är grotesque. Men i allt det hemska och vackra fanns det hemskt vackra hemska i denna rasade grav. Svepduken. Vördnad.
-
- Det stod en skylt bredvid där det stod att man absolut inte fick röra graven då den var nytvättad. Eller hade varit. Eller nåt. Men det var vackert. Faktiskt.
-
- Oscar Wilde. Det fanns läppstift på kanten för den som ville kyssa gravstenen.
-
- Edith Piaf. Sångfågel. Underbar.
-
- Oxå en gravsten. Önskar jag visste vem som vilade här.
-
- Jim Morrison. The Doors. Tragisk död. Folk vallfärdar hit. Därav kravallstaket.
-
- Jim Morrison. Enda graven jag sett ever med kravallstaket runtom. Och dekorerad med cigarett. Men det var något magiskt som vilade runt graven... trots allt. On of the people in the 27 club.
-
- Det var ju så att Elisabeth och Mikael hade vanan inne att stå i kö så vi tyckte att vi kunde låta dom stå i kö en gång till. Nu var ju solen framme i alla fall. ;)
-
- Makalöst. Så många människor som fått sin andra viloplats. Trots det groteska kändes det ändå som man gjort det med vördnad...
-
- Lårbenen och skallarna i vackert mönster. Man ser liksom till slut inte att det är skelett... och därmed inte att det varit människor...
-
- Skelettstilleben.
-
- Miljoner och åter miljoner skelett från Paris olika kyrkogårdar.
-
- <3
-
- Har man världens bästa kort så kan man stå och vänta på de andra som inte har världens bästa kort.
-
- På G.
-
- Gissa vilka som inte hade världens bästa kort för att åka Métro.
-
- Kändes lite som att konstnärerna från Place du Tetre flyttat ner till denna Place. Och jag kan inte komma ihåg vad den heter... Samma som kyrkan...
-
- På besök inne i kyrkan som jag inte kommer ihåg vad den heter. Men den var otroligt fin.
-
- Cheverny. Förlagan till Kapten Haddocks slott. Dit Lennart tvingade sina föräldrar för ett antal år sen. Och gott vin var det oxå.
-
- Det var ganska när att Lennart köpte denna älg. Tur den var dyr.
-
- Lite midsommar får man fira. Ingen ville sjunga Små Grodorna med mig men midsommarstängerna dansade runt...
-
- Middagen avslutad - Let's go to and rock hard!
-
- Hard Rock Café. Where art thou'?
-
- Så cool cover av hus under ombyggnad. Genialisk AD... Eller bara någon med samma typ av sense som jag...
-
- Vackert. Alltid. <3
-
- Har jag sagt att vi hade världens bästa Métro-kort?
-
- Hard Rock Café. Here we come.
-
- Sacré Coeur. Så vackert.
-
- Lennarts favvo. Reklam som klädde väggarna i Métron.
-
- Orangina är gott. Hemsk reklam. Huvva.
-
- City of Love. <3
-
- På väg hem. Métro med världens bästa kor is da shit.
-
-
Paris dag 2 – Tin Tin, Sous les Ponts du Paris et Jeanne d’Arc
Det är ju så här. Murphy’s law. Lagen om allting jävlighet. Jo. En lugn dag bestämde vi. Strosa i Quartier Latin… leta reda på en liten butik full med TinTin och andra figurer från serietidningar. En söt liten bakgata och där låg den. En fantastiskt charmig butik med en ägarinna som var så typisk fransk man kan tänka sig – stod utanför och rökte Gauloises (bara förutsätter jag
) när vi kom. Ovanvåningen var museum. Man kan väl säga så här. Som innan sagt… vi är jämställda, jag och Lennart. Lennart väntar i skoaffärer och pappersaffärer. Jag väntar i Apple stores och TinTin butiker. Är inte det jämlikhet så säg. Efter åratal av längtar köpte Lennart en TinTin raket. Så lycklig. Jag tog fantastiska kort på Lennart i butiken. Med ögon lysande som hos små barn på julafton. Kanske de bilder jag mest velat ha. Och så freakar den jäkla kameran. Och INGA bilder har sparats!!!!!!! Woaaaaaaaa. Men kanske finns det en mening i det oxå. Att det för evigt är bevarat i minnet och hjärtat.
Vi promenerade längs med Seine och vi bestämde oss för att sitta ner i solskenet och picknicka. Lite vitt vin och Crème Brûlée… Och vi letade efter mysig plats – när det började regna. Sous le Pont de Paris. Under broarna i Paris. Vi tog skydd under en bro och satt där och intog vår näringsrika lunch.
Vi insåg att någon bodde under bron. Det hängde filtar och stod lite muggar och annat ‘bohag’… mer vin kunde vi ju inte dricka än den lilla flaska vi köpt. Och mer Crème Brûlée gick inte ner. Konstigt nog. Men undermedvetet var det något som sa att vi ska ge detta till den stackars uteliggare som bor här under bron. Medan vi filosoferade över vad vi skulle skriva på den lapp vi tänkte lämna så kom där två män. Typ i vår ålder. Propra. Välklädda, sportkläder typ. Jeans. Och döm om vår förvåning när de klättrade upp till det ‘hem’ som var under bron. Antagligen ‘tågluffare’ eller något. Vi var SÅ glada att vi inte lämnat vår lunch… Och så tänkte vi att vi ger det istället till den första uteliggare vi ser. Och tror ni vi så någon. Typ NEJ.I Notre Dame finns min dam. En kvinna vars mod inte skådats. Ens den starkaste man med största krighären kan inte mäta sig med denna kvinna. Eller flicka. Jeanne d’Arc. Jag tror att det var där som jämlikhetsfrågan började och bh:arna brändes.
Jag önskar att jag hade samma mod som Jeanne. Samma kämparvilja. Och jag beundrar henne så. Det går inte att missa hennes helgonstaty inne i kyrkan och ära henne med en bön och ett ljus.-
- Kuttersmycke som heter duga :)
-
- Sous les Pont de Paris. Kanske inte det mest mysiga stället. Men det gav skydd för regnet i alla fall :)
-
- Och här bodde någon. Åtminstone för tillfället visade det sig.
-
- Picknick. Crème Brûlé och vitt vin. Så himla gott. På sätt och vis tur att det inte finns så goda här hemma...
-
- Husbåtarna vid Seine är många. Här samlar de på badankor. :)
-
- Vilken oas mitt i Paris. Så skulle jag kunna tänka mig ha en altan...
-
- Husbåtarnas brevlådor.
-
- Blomster- och fågelmarknaden. Helt otroligt mysig och med så mycket fina blommor och saker. Och bra att den inte ligger i våra kvarter i Lund. Det hade blivit dyrt.
-
- Tjusig. Eller hur? :)
-
- Lite primitivt inslagen. Först pastapåse... sen...
-
- ...sen brödpåse. Och sen hittar man nytillskottet till Gargoyle-samlingen. Denna en avbild från en av alla de tusen på Notre Dame.
-
- Manbag and womanbag. :)
-
- Vackert väder och parken vid detta monument fylld med folk - från barnfamiljer till pensionärer. Och så många par som hånglade på gräsmattor, soffor, saket - you name it har vi väl aldrig sett. Snabbt fick den namnet hångelparken.
-
-
On our way – to the city of LOVE
Och passar det bättre än att åka på Lennart födelsedag! Margot och Oliver kom och firade med tårta och vi fick skjuts av Margot ner till stationen.
Den där känslan när man ska ut och resa är speciell. Att stå där på stationen och sen vara på flygplatsen… det är speciellt. Går inte att komma ifrån. Ok, det finns gånger när det inte är lika speciellt. Tjänsteresor kan ju vara ‘sådär’…
Champagnebaren var mitt mål på Kastrup. Hur man nu kan få en sån idé. Men låt säga så här – vi kan skylla på en chef jag haft en gång. En kvinnlig, mycket bra chef. Hennes namn börjar med Ch… och slutar med ristine… Well… vi vände några gåner ska vi väl erkänna. Men vaffan… lite får man väl kosta på sig. Vilket oxå blev lite av ett motto för resan. I det tysta. Men drabbar väl ingen fattig eller hur det nu var
Och vad är väl godare än champagne och blinier med rysk kaviar. Bara undrar…Lugn resa ner… och sen var det dags… för det absolut bästa på hela resan. Jo jag lovar. I princip kan man inte tänka sig något bättre (möjligen ovan nämnda champagne och rysk kaviar) – det otroliga, fantastiska, magiska, bästaste, och ja… det finns inga ord att beskriva… det métro-kort som Lennart köpte!!! Jag bara säger MÉTRO KORT. God bless… Och ja… jag erkänner det var bra. Inga köer till biljettautomaterna, bara går fram och trycka sitt kort och så hade man passerat grinden.
MEN att få höra hur fantastiskt detta Métro-kort är VARJE gång vi åkte tunnelbana… och fler gånger utöver det… kan bli liiiiiiiiiiite jobbigt.
Vi hittade vårt lilla hotell. En tvärgata till Place du Cliché. Mysigt, enkelt och lugnt hotell.
Det första vi gjorde var att gå upp till Sacré Coeur. Det går ju inte att inte låta bli. Speciellt när man bor så nära. I kyrkan var det mässa, en ljusceremoni. Vi satte oss ner och deltog i själva mässan och gick med i ceremonin runt kyrkan. Ett heligt moment och en bra inledning av veckan.
-
- Champagnebaren på Kastrup. Ser ganska nöjd ut :)
-
- Hemma på vår lilla gata...
-
-
Mot Lund.
Vi gick upp hyfsat tidigt och fixade och donade
Bla klipptes mammas hår, bilen tömdes och dammsögs, saker packades och plockades in i hyfsad ordning. Och när mamma tagit sin packning blev det gott om plats kvar i bilen Flis sov mest i husvagnen och mådde inte alls bra. Hon blev i alla fall väl ompysslad och fick god tekaka till frukost
Mamma och Roger for iväg på släktkalas samtidigt som vi åkte ner till Råssnäs för att bada. Härligt att bada i Vättern. Det var ju inte varmare idag precis men ändå härligt. Lite tvål och schampo och man blir som en ny människa redo att sätta sig i bilen och beta mil på motorvägen.
Vi körde hela sträckan utan att stanna. Barnen åkte direkt till glad pappa och jag åkte hem till Lennart och Oliver.
Kärt återseende hos alla. Och mycket glada efter en härlig vecka.
(Att jag sen var trött som en jag-vet-inte-vad efter alla mil i 2 dagar… det pratar vi inte om. )-
- Mammas och Rogers trädgård.
-
- Simon da man...
-
- Mor på språng.
-
- Liten trött och sjuk Flis.
-
- Å vem fotar? Avslöjad... av sin egen bild. :D
-
- Roger är nog lite förskräckt över Simons upptåg...
-
- Go ahead and jump!!!
-
- Som mamma: bara ta ett djupt andetag och låtsas som inget...
-
- Nu ska det badas.
-
- På väg ner...
-
- Schampoo - nästan lika lyxigt som på salong. Härligare är det i alla fall.
-
- Älskade hopptorn. :)
-
- Meditation???
-
-
Från Sälen till Motala. Jorå, det går snabbt.
NOT. I alla fall inte när mamma får bestämma väg samtidigt som Cykelvasan är i full gång och bilen börjar gnissla.
Vi skulle absolut-måste åka utmed Siljan hem. Och det lät ju fint. Dessutom skulle det gå snabbare än den vägen vi körde upp.
MEN – det stod i princip still. Och med mentalitet från veckan att “nu kan det inte vara långt kvar” så hoppades vi att det skulle lätta… men cyklisterna gav sig inte och det myllrade av dom varpå vägarna hade temporära cykelövergångar med vakter som stängde vägen när det kom cyklister farande. Doh!!!
Mitt i stillastående kön hör jag jag något konstigt ljud. Och det kom från bilen. Gnisslade liksom. Jaha… fattas bara att vi faktiskt blir stillastående på riktigt och inte kan ta oss någonstans alls!!! Väl i Mora så stannade vi på första bensinmacken och jag tänkte att någon kanske kan titta och lyssna på bilen. Även om jag tänkte att hur många i en bensinmack nu för tiden kan något om bilar. Vi uthyrningen av släpkärror stod en stor Chevy. Och en man och hans son höll på att mixtra med kärran. Så jag tänkte att om jag ber snällt kanske dom kan lyssna – de har ju nästan samma bil. Typ. Den var ju i alla fall svart tyckte jag när de fnissade åt det… Jo, de kunde gärna hjälpa mig. Och då är naturligtvis bilen helt TVÄRTYST!!!!!!!!!!! Doh! Igen.
Men de konstaterade i alla fall att allt såg ok – kollade servoolja och under bilen och allt möjligt. Men inget konstigt. Vi körde hemåt. Och mamma hade rätt. Utmed Siljan är det otroligt vackert.
I Borlänge var vi hungriga så vi höll på att svimma. Thank God för McDonalds. Det var ju typsikt nog en otroligt varm dag. Sisådär 30 grader. Varmt även med fullt blås i bilen. Så lite paus då och då var nödvändigt.
Vi bestämde oss för att i Kopparberg stanna vid kyrkan/minneslunden för att barnen skulle få se var deras farfar är begravd. Vi var först upp vid Ljusnarsbergs kyrka. Kyrkan var öppen så vi kunde och in och titta. Den är så otroligt vacker. På vägen till Minneslunden så hittade vi gammelfarfar Gereons och gammelfarmor Esters gravplats. Hälften av blommorna vi köpt lade barnen där. Det var fint. Väl i Minneslunden på stora kyrkogården sattes andra halvan av buketten i vas vid sidan om stenen. Så som att den skulle vara unik. Felicia pratade med farfar och båda barnen var rörda över stunden. Så även jag och mamma. Känner mig glad att vi stannade där och att jag kunde besvara några av barnens frågor om farfar de aldrig träffat.Sent om sider i Motala så tog vi nattadopp vid bästa badplatsen – Råssnäs. Det var inte jättevarmt. Typ 18-19 grader. Men åh så skönt.
-
- Morgonvy från stugan
-
- En tokig cyklist :)
-
- Någonstans mellan Sälen och Mora...
-
- Det var väl ungefär här som bilen började gnissla :(
-
- Ljusnarsbergs Kyrka i Kopparberg
-
- Vid gammelfarfar och gammelfarmors gravplats. Gereon och Ester.
-
- På väg till Minneslunden
-
- I Minneslunden där farfar Gösta är.
-
- Blommorna till farfar...
-
- Vi trodde vi skulle har mindre packning med oss hem. Hur korkat var inte det? :)
-
- Cykelvasan i mål...
-
- Vid kyrkan.
-
- Nattabad.
-
- Roger får vara med på bild oxå. Fast han inte badade :)
-
-
En dag med Saga – som en saga!
Gick upp tidigt (jo, 8.30 räknas som tidigt när man har semester!!! I alla fall om man frågar mig. Mamma frågar vi inte…
. Vi hade bestämt att det vore en sagolik upplevelse att ta med en hund ut på fjället… Jag ringde till Bengt på Fjälläventyr. “Jorå, jag har henne klar å redo för jag tänkte ni skulle ringa…” Så uppenbart var det att vi var förälskade i hundarna
Vi mötte Bengt och Saga vid Hundfjällshotellet. Vi hade tänkt att gå upp på Hundfjället och ut på en led där. MEN eftersom det var något dimmigt, typ jättedimmigt, så tänkte vi att det bästa för oss rookies är nog att hålla oss på ett ställe vi “kan” och inte riskerar att gå fel. Så Kungsleden vi gick häromdagen, med asfalt och grus, kändes som ett säkert kort. Och så inte genom träsket hem utan att vända vid den lilla sjön. Och skulle dimman bli tätare så känner man i alla fall när man är ute i ljungen och går och inte på asfalten…
Saga är en helt fantastisk Alaskan Husky som vi alla numer är riktigt förälskade i och hon hade gärna fått följa med hem
Hon är dotter Torsten the terrible – vilket innebär att hon är en tuff tjej, kelig (älskar att pussas – hoppar gärna upp och vill pussas i ansiktet) otroligt stark…
Vi visste att vi inte skulle ge henne mat. Vilket för oss även betyder att inte äta något i naturen. Vi var lite förskräckta över Sagas förtjusning över vissa ljungtuvor och vad hon kunde hitta där. Därmed var vi extra hårda mot henne – dvs, de stunder vi lyckades hålla emot. Hon är STARK. Zita, mammas karelare, var stark. Men inget mot Saga. Och vi lyckades inte hålla emot – hon fick i sig en halv mus!!! Eller sork eller lemmel som det antagligen var. För en skrattande Torsten, när vi lämnade Saga åter, frågade hur många sorkar och lemmlar hon ätit… Tack för den informationen… Typ 5 timmar för sent… Då hade vi inte varit riktigt lika hårda mot henne kanske. Eller så hade vi varit ännu mer hårda…
Men vi hade det jättemysigt. En lång härlig promenad i dimma. Det VAR mysigt. Vi såg kanske 50-60 meter framför oss… men med asfalten och Saga kändes det okej.
Högisdimman kallas den för lokalt. Och den kommer snabbt och försvinner snabbt. Nu vet jag inte hur de definierar snabbt… om det är ett par timmar så, för all del. Å andra sidan så… på Hemköp gick mamma in sisådär två minuter i sju och dom stänger klockan sju. Hon bad om ursäkt för att hon kom in så sent “för ni vill ju gå hem en fredagkväll…” Som svar fick hon – “det är ingen fara – vi går hem när det är lugnt”… eh… typ… kan det bli lugnare? Vi har varit in 2 ggr på Hemköp. Enda besökarna vi de två tillfällena. På ICA – jag har varit själv de gånger vi varit där. Enligt mig – dom borde varit hemma för länge sen!!!!!!!! Tillbaka på Högfjället så hade dimman lättat. Vi var inte riktigt redo att lämna Saga ännu. Vi gick mot skidbacken och satte oss en stund. Jag och Simon ville gå upp på fjället. Mamma och Flis stannade nere. Konstig känsla att gå uppåt bredvid liften… Men vi traskade på. Jag hamnade lite på efterkälken emellanåt. Helt medvetet förstås. Det finns ju så mycket att se i backen och ut över fjällen… hm…
Det var en härlig upplevelse att ha tagit sig upp och det var en fantastisk utsikt. Vi vilade och myste med Saga en stund… Då kom 2 stycken hurtige norrmän cyklandes uppför fjället… Jorå, tokiga norrmän… De tränade inför CykelVasan imorgon.
De hade dock gått uppför backen mestadels sa mamma och Flis som spanat in dom nerifrån… Undrar hur det gick i loppet?Vi var ju tvungna att lämna tillbaka Saga… Och denna dag gjorde ju inte att vi precis längtar mindre efter hund…
Vi var hemma och åt i stugan, hungriga efter allt promenerande. Vi åkte ner till Lindvallen – Simon ville skejta, testa utomhusparken. Han var där en stund. Vi flickor åkte ner till Gustav Grill och Bar… jag tänkte att mamma var lite sugen på ett glas vin… och Flis på en cola. Hade inget att göra med att jag hoppades att de skulle ha anständigt kaffe i baren… så egoistisk är jag ju inte. Då Fjällhojen var i full gång (MC-träff) så var restaurangen och baren full med bikers… och en tillfällig tatueringsstudio. Mm… det är så härligt ljud det där surrandet från nålen… Helt seriöst måste jag börja fundera och planera för min nästa. Spännande……………….Det blev en lugn sista kväll i stugan. Åskan dundrade vilket innebar att allt måste stängas av. Enligt mamma då alltså. Ingen mobil. Ingen TV. Ingen dator. Jaja… innebar i alla fall inget bloggande… Men lite mysigt var det ändå att sitta och prata och kolla blixtar som for över fjället. Imorgon blir det städning och hemfärd. Jag längtar hem. Men det känns ändå sorgligt för det har varit en fantastisk vecka!!!
-
- På väg ut i dimman...
-
- Bara liiiiiiite dimmigt!
-
- Pratar i telefon med min älskling. Typ lite blöt i håret bara.
-
- Inget regn - bara dimma...
-
- Sork eller lemmel?
-
- Nere vid sjön för lite vatten. Och en bit mandelkubb...
-
- Mysigt!
-
- Lunch :)
-
- Gos!!!
-
- Vacker!!!
-
- En sork igen?
-
- På väg upp på Högfjället.
-
- Uppe på fjället!
-
- Kärlek!!!
-
- Lek och bus!
-
- Lite sista mys...
-
- Skateparken i Lindvallen.
-
- Äntligen en bild när han är uppe på railen (kanske det inte heter?) och inte när han är på väg upp som jag trodde han vill ha. Hur korkad är inte jag :)
-
- Trött liten Saga...
-
- Cool dude @ the bar...
-
- Nöjd efter en kopp kaffe :)
-
- Lennart darlin' - denna bild har Simon tagit till dig. Gissa varför?
-
- American Pancakes med självplockade blåbär. MUMS!!!
-
-
Regn, lokalbefolkning, hundar och fisk… eller inte fisk… å så en älg.
I regnet åkte vi ner till Sälen by för att gå på Apoteket och kolla om vi kunde hitta något som lindrar Felicias öga. Det var intressant… Att vara på Apoteket alltså. Där var nämligen ortens (dvs skogens) lokalbefolkning. Man kan väl säga så här – det där med att jag säger att i skogarna (för vad händer här???) måste det ju vara så att man till varandra, typ var tredje månad när man råkar träffa någon, att det som hänt är “jag såg en älg”… Det visade sig vara sant. Man pratade älg, motorer och lite björn… och det var inte många ord man kunde förstå. Och då är vi trots allt inte SÅ långt norrut.
Vi fick en salva till Flis öga och förhoppningsvis så blir det bättre…
Sälen är intressant – dalahäst och limousine. Intressant det oxå.Halv tre så begav vi oss ut i skogen för att leta reda på Fjälläventyrs hundgård. Väl där så möttes vi av Apollo a.k.a. Sheriffen.
En helt gudomlig malamut-hund som helt klart visade alla 85 hundarna vem det är som bestämmer. Fjälläventyr har 85 hundar och vi blev ledsagade runt bland alla hundar i deras hundgårdar av den ende heltidsanställde på Fjälläventyr, Bengt Wellander. Han kunder allt om alla hundar och vi fick höra historier om ALLA hundar. Värst av alla hundar är Torsten the terrible. Han har nämligen bitit ihjäl en schäfer och dessutom satt skräck i hela fjällvärlden. Om man får tro Bengt alltså. MEN Torsten visade sig oxå vara den mest kelsugne och goaste hund man kan tänka sig.
Vi stannade hos alla hundarna i 2 timmar. Och det var helt underbart. Simon hade lite kli i sina ögon men det gick ändå ganska bra. I slutet fick vi hälsa på Saga. Åh, nu är vi alla förälskade och det blir nog så att vi inte kan motstå att låna henne i morgon och ta en tur med henne ut på fjället.Vi åkte hem efter hundarna och snabbt som bara den slängde vi ihop lite pannkakor och åkte vi till Närsjön där Tetra Pak har en båt. Vi tänkte ju att vi skulle kunna äta fisk i ett par veckor framöver, röding och öring, men man kan väl säga så här… Bottennapp. Men en härlig kväll blev det – en dag som började med regn övergick i härligt solsken och den lugnaste kväll man kan tänka sig.
Just det – har fått en RIKTIG kaffe idag oxå.
Lucky me!!!!!! -
- Apollo visar vägen...
-
- Zita look alike... SÅÅÅÅÅÅ sööööööt.
-
- Puss och kram
-
- Bengt!
-
- Beware...
-
- Torsten the terrible... the sweetest...
-
- Vi var lite förskräckta över de små gårdarna som hundarna har. Men från tidig höst till sen vår är de ute och jobbar och har sin viloperiod under sommaren. Bengt är inne i burarna varje dag för att ge mat och vatten och försöker kela så mycket han kan och hinner. Och så gör hundarna äventyr även på sommaren. Tex gå på tur på fjället med turister. Typ som vi...
-
- Oh no!!! Who's driving???
-
- Felicia och Saga. Vi är förälskade!!!
-
- Jaaa - vi hittade båten.
-
- Eeehhh... aj.... hur attans får man på sig den här... det gör OOOOONNTT..
-
- Flis försöker lugna mamma som fått ett hysteriskt skrattanfall. IGEN... :)
-
- Närsjön...
-
- Storfångst. Not.
-
- Nu har hon lugnat sig lite och njuter av kvällen.
-
- När vi (mor och jag) plockar blåbär bland myggen så stod Flis och Simon på bryggan och fiskade...
-
- Jo, vi var på Vasaloppsstarten och kikade. De har museum. Jätteintressant. Eeeeehhh...
-
- Simon väntar... och det finns tyg med Vasaloppsmotiv!!! Det du, min älskade, kanske vore något? ;)
-
- I Sälenkan man få sig ett... finns även med pärlsocker...
-
- Taxi Sälen.
-
- Saga... och Bengt...
-
- Storfiskar'n i strl 43...
-
- Hur man får rätt på en flytväst...
-
- Det är inte alla som förstår vilken erfarenhet och precision det krävs för att hamna exakt mitt i en vassrugg!
-
- Ingen fisk fick vi. Men på vägen hem så såg vi en älg. Den är lite suddig men till höger under skylten kan man skymta den. Med vilja. :)
-
Recent Posts
- Det enda jag har att säga är… N E J
- Min lilla snorpa…
- Bästa bilden jag någonsin tagit!!!
- Ferrari en masse!
- Jag älskar min mamma. Men kan man lita på henne?
Categories
Tags
Archives
- April 2012
- March 2012
- February 2012
- January 2012
- November 2011
- October 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- July 2010
- June 2010
- May 2010