Posts Tagged ‘Paris’

  • Dag 3. Midsommardöden…

    Date: 2011.07.26 | Category: Lennart, terese | Response: 0

    Midsommarafton hör ju inte till mina favorithelger precis. Inte riktigt min grej det där med att vara så himla trevlig och le hela tiden. Min asociala ådra som sätter in…

    Men årets midsommarafton var hur mysig som helst. Kanske för att den gick i dödens tecken… och sällskap där man kan vara sig själv.

    Lennart och jag började på Père laChaise. Ett helt område. En fantastisk kyrkogård utan slut. Solen sken och vi vandrade omkring i lugn och ro och tittade på alla helt makalösa gravar och – som sig bör – även letade reda på en och annan av ‘kändisgravarna’.
    Det är lite orverkligt att tänka sig att alla dessa ‘hus’ faktiskt är gravar. Det är så annorlunda och så imponerande. Och dessutom denna blandning av urgammalt och nytt. Att det faktiskt byggs ‘hus’ än idag.

    Vi hade bestämt träff med Elisabeth och Mikael för att ‘fira’ midsommar och för att fortsätta i dödens tecken så besökte vi Paris Catacombs. För hundratals år sen svämmade Paris kyrkogårdar över. När man begravde någon som dök en annan upp så att säga. Man bestämde sig för att låta de i jorden vila i stades katakomber istället och påbörjade ett arbete som höll på i två år. Idag är det öppet för allmänheten och jag måste säga att det var… imponerande… Nära 2 km lång gång med skelett. Och skelett överallt staplade om varandra.
    Det kändes på en gång spännande men oxå mycket konstigt att gå inne i en gigantisk grav med alla före detta Parisbor blottade till sitt innersta.

    Allt kan ju inte gå i dödens tecken. Vi begav oss till Quartier Latin, hittade en konstmarknad och en kyrka… Kändes lite rätt att gå i kyrkan efter all död… Vi åt en god middag och satte vårt lilla ‘änglaspel’ med midsommarstänger i på bordet. Det var dock ingen som ville stämma upp i Små Grodorna med mig men det kan jag ta ;)

    Hard Rock Café. Liksom ett måste när man är med Lennart. Och mig då nu för tiden :) Margarita. Såååå gott. Ett trevligt sätt att avsluta en midsommarafton.

    Lagom röd som sagt.
    Jag gillade kvarteret vi bodde i. Gatukonsten i min smak. Lagom röd.
    Vi hittade ju vårt frukostställe. Och vi blev bortskämda med extra croissanter av olika slag i miniformat av den söta flickan som serverade. :)
    En av alla gator på kyrkogården. Det var så mäktigt.
    Sov gott.
    Jag är grotesque. Men i allt det hemska och vackra fanns det hemskt vackra hemska i denna rasade grav. Svepduken. Vördnad.
    Det stod en skylt bredvid där det stod att man absolut inte fick röra graven då den var nytvättad. Eller hade varit. Eller nåt. Men det var vackert. Faktiskt.
    Oscar Wilde. Det fanns läppstift på kanten för den som ville kyssa gravstenen.
    Edith Piaf. Sångfågel. Underbar.
    Oxå en gravsten. Önskar jag visste vem som vilade här.
    Jim Morrison. The Doors. Tragisk död. Folk vallfärdar hit. Därav kravallstaket.
    Jim Morrison. Enda graven jag sett ever med kravallstaket runtom. Och dekorerad med cigarett. Men det var något magiskt som vilade runt graven... trots allt. On of the people in the 27 club.
    Det var ju så att Elisabeth och Mikael hade vanan inne att stå i kö så vi tyckte att vi kunde låta dom stå i kö en gång till. Nu var ju solen framme i alla fall. ;)
    Makalöst. Så många människor som fått sin andra viloplats. Trots det groteska kändes det ändå som man gjort det med vördnad...
    Lårbenen och skallarna i vackert mönster. Man ser liksom till slut inte att det är skelett... och därmed inte att det varit människor...
    Skelettstilleben.
    Miljoner och åter miljoner skelett från Paris olika kyrkogårdar.
    <3
    Har man världens bästa kort så kan man stå och vänta på de andra som inte har världens bästa kort.
    På G.
    Gissa vilka som inte hade världens bästa kort för att åka Métro.
    Kändes lite som att konstnärerna från Place du Tetre flyttat ner till denna Place. Och jag kan inte komma ihåg vad den heter... Samma som kyrkan...
    På besök inne i kyrkan som jag inte kommer ihåg vad den heter. Men den var otroligt fin.
    Cheverny. Förlagan till Kapten Haddocks slott. Dit Lennart tvingade sina föräldrar för ett antal år sen. Och gott vin var det oxå.
    Det var ganska när att Lennart köpte denna älg. Tur den var dyr.
    Lite midsommar får man fira. Ingen ville sjunga Små Grodorna med mig men midsommarstängerna dansade runt...
    Middagen avslutad - Let's go to and rock hard!
    Hard Rock Café. Where art thou'?
    Så cool cover av hus under ombyggnad. Genialisk AD... Eller bara någon med samma typ av sense som jag...
    Vackert. Alltid. <3
    Har jag sagt att vi hade världens bästa Métro-kort?
    Hard Rock Café. Here we come.
    Sacré Coeur. Så vackert.
    Lennarts favvo. Reklam som klädde väggarna i Métron.
    Orangina är gott. Hemsk reklam. Huvva.
    City of Love. <3
    På väg hem. Métro med världens bästa kor is da shit.

  • Paris dag 2 – Tin Tin, Sous les Ponts du Paris et Jeanne d’Arc

    Date: 2011.07.25 | Category: Lennart, terese | Response: 0

    Det är ju så här. Murphy’s law. Lagen om allting jävlighet. Jo. En lugn dag bestämde vi. Strosa i Quartier Latin… leta reda på en liten butik full med TinTin och andra figurer från serietidningar. En söt liten bakgata och där låg den. En fantastiskt charmig butik med en ägarinna som var så typisk fransk man kan tänka sig – stod utanför och rökte Gauloises (bara förutsätter jag :) ) när vi kom. Ovanvåningen var museum. Man kan väl säga så här. Som innan sagt… vi är jämställda, jag och Lennart. Lennart väntar i skoaffärer och pappersaffärer. Jag väntar i Apple stores och TinTin butiker. Är inte det jämlikhet så säg.

    Efter åratal av längtar köpte Lennart en TinTin raket. Så lycklig. Jag tog fantastiska kort på Lennart i butiken. Med ögon lysande som hos små barn på julafton. Kanske de bilder jag mest velat ha. Och så freakar den jäkla kameran. Och INGA bilder har sparats!!!!!!! Woaaaaaaaa. Men kanske finns det en mening i det oxå. Att det för evigt är bevarat i minnet och hjärtat.

    Vi promenerade längs med Seine och vi bestämde oss för att sitta ner i solskenet och picknicka. Lite vitt vin och Crème Brûlée… Och vi letade efter mysig plats – när det började regna. Sous le Pont de Paris. Under broarna i Paris. Vi tog skydd under en bro och satt där och intog vår näringsrika lunch.
    Vi insåg att någon bodde under bron. Det hängde filtar och stod lite muggar och annat ‘bohag’… mer vin kunde vi ju inte dricka än den lilla flaska vi köpt. Och mer Crème Brûlée gick inte ner. Konstigt nog. Men undermedvetet var det något som sa att vi ska ge detta till den stackars uteliggare som bor här under bron. Medan vi filosoferade över vad vi skulle skriva på den lapp vi tänkte lämna så kom där två män. Typ i vår ålder. Propra. Välklädda, sportkläder typ. Jeans. Och döm om vår förvåning när de klättrade upp till det ‘hem’ som var under bron. Antagligen ‘tågluffare’ eller något. Vi var SÅ glada att vi inte lämnat vår lunch… Och så tänkte vi att vi ger det istället till den första uteliggare vi ser. Och tror ni vi så någon. Typ NEJ.

    I Notre Dame finns min dam. En kvinna vars mod inte skådats. Ens den starkaste man med största krighären kan inte mäta sig med denna kvinna. Eller flicka. Jeanne d’Arc. Jag tror att det var där som jämlikhetsfrågan började och bh:arna brändes.
    Jag önskar att jag hade samma mod som Jeanne. Samma kämparvilja. Och jag beundrar henne så. Det går inte att missa hennes helgonstaty inne i kyrkan och ära henne med en bön och ett ljus.

    Kuttersmycke som heter duga :)
    Sous les Pont de Paris. Kanske inte det mest mysiga stället. Men det gav skydd för regnet i alla fall :)
    Och här bodde någon. Åtminstone för tillfället visade det sig.
    Picknick. Crème Brûlé och vitt vin. Så himla gott. På sätt och vis tur att det inte finns så goda här hemma...
    Husbåtarna vid Seine är många. Här samlar de på badankor. :)
    Vilken oas mitt i Paris. Så skulle jag kunna tänka mig ha en altan...
    Husbåtarnas brevlådor.
    Blomster- och fågelmarknaden. Helt otroligt mysig och med så mycket fina blommor och saker. Och bra att den inte ligger i våra kvarter i Lund. Det hade blivit dyrt.
    Tjusig. Eller hur? :)
    Lite primitivt inslagen. Först pastapåse... sen...
    ...sen brödpåse. Och sen hittar man nytillskottet till Gargoyle-samlingen. Denna en avbild från en av alla de tusen på Notre Dame.
    Manbag and womanbag. :)
    Vackert väder och parken vid detta monument fylld med folk - från barnfamiljer till pensionärer. Och så många par som hånglade på gräsmattor, soffor, saket - you name it har vi väl aldrig sett. Snabbt fick den namnet hångelparken.

  • Paris – day 1. Shoppingmania

    Date: 2011.07.23 | Category: Lennart, terese, Uncategorized | Response: 0

    Onsdag morgon och vi ska äta frukost. Nere vid Place du Cliché ligger en restaurang där frukost serverades. Croissenterna slut. Milde tid. Finns det ens i Paris. Men vi fick frukost i alla fall – även om servicen var usel. Bestämde oss för att där skulle vi INTE äta mer.

    Det småregnade. Faktum är att vi var inställda på regn – alla prognoser visade det. Så varför inte ha en shoppingdag. TATÍ. Helt ny upplevelse. Ett varuhus som sträcker sig över flera kvarter. Allt från kläder, bröllopskläder, hem- och köksinredning… you name it. Och billigt. Och inte mycket till haute coiture men till priser man har råd med. Och om man har tålamod. Min personal shopper såg faktiskt till att tålamodet höll och med sina råd blev det lite i korgen…
    Ok – 1 klänning, 1 topp, 1 par sandaler, 2 set med trosa/bh, 1 sidenpyjamas, 1 sidenmorgonrock… och det kostade… 600:- Rätt hyfsat. Men det tar på krafterna att shoppa. Kaffe. :)

    Vi gick från billigt till dyrt. Apple store vid Operan. Där köpte jag en sak. Som kostade 7000:-. Det är en aning skillnad… :)
    Men värt det, en iPad, förvisso till jobbet. Men i alla fall. :)

    Café de la Paix. Bara på andra sidan gatan från Apple Store. Kanske ett glas vin och en Croque tänkte vi. Och det köpte vi. Efter att ha förfasat oss över priserna. Men, som sagt, vaffan. Och faktiskt satt ju Hemingway här. Men var det den godaste lunch vi någonsin ätit? JA. Var det värt varenda krona? JA!!! Hur mycket det kostade? Nä, det avslöjar jag inte.

    Efter lite vila på hotellet så bestämde vi oss för att strosa runt i Mont Martre och hitta någonstans att äta. Återigen alla dessa långa trappor och branta backar. Men otroligt charmigt. Även om man blir lite trött. :)

    Vi åt middag på Place du Tertre. Minns första gångerna jag var i Paris och hur torget myllrade av konstärer och hur mysigt det var att strosa runt… idag är allt det borta och istället är torget fyllt av stora ‘tält’ där restaurangerna lurar turisterna. Billiga menyer men ingen vidare mat. Eller rättare sagt, rent av ganska dålig mat. Men nu är ju vi ganska bortskämda…

    Efter maten så promenerade vi sakta ner igen. Helt plötsligt så hör vi någon som ropar… Ingen vi känner eller??? Jo – om inte Mikael och Elisabeth Ottosson står där!!! Hallååååå – vad är oddsen??? Men hur mysigt och trevligt som helst. Vi gick upp till Place du Tertre igen och tog ett glas vin och satt och pratade. Och bestämde oss för att ‘fira’ midsommar tillsammans. Så himla kul!!!

    Frukoststället som inte fick oss som gäster igen.
    OMG!!!!!! KAFFE innan jag dööööör shoppingdöden.
    Apple Store. Kunde varit en kyrka...
    Det jämnar ut sig med väntetid. Lennart får vänta på mig i kläd- och skobutiker. Jag får vänta på honom i Applebutiker ;)
    Njuter...
    Nä, jag är inte klar än. Bara en liten stund till...
    Lunch på Café de la Paix.
    Man kan tro att jag tog kort på Lennart men se det gjorde jag inte. Jag tog kort på de buddhistiska munkarna och nunnorna bakom...
    Café de la Paix... a vin blanc...
    Chèvre. Fikon. Sauterad endive. To die for.
    Lennarts Croque. Oh la la... Just sayin'
    Njuter av god mat, gott vin och min älskade!
    Säger alltid till barnen - titta upp och titta in... Man ska alltid titta åt det oväntade. Och då kan man hitta en sån här fantastisk gränd... Helt lugn och stilla.
    Att bara gå där och njuta... och veta att utanför är nattlivet i full gång. Underbart.
    Så otroligt vackra namn- och nummerskyltar till alla husen.
    Strawberry Daiquiri. Inte den bästa vi druckit men god ändå...
    Lååååååånga trappor upp till Mont Martre :)
    Inte all graffitti är av ondo.
    Memories. Härligt.
    Lycka till!!! Hoppas du inte har bråttom.
    Äntligen uppe. Och som tur är - en souvenirbutik som man måste besöka. Inte vila... utan bara titta på alla fina saker...
    Middag på Place du Tertre. Jo, turistfälla så det sjunger om det men mätt i alla fall.
    Is it for real? Eller???

  • On our way – to the city of LOVE

    Date: 2011.07.23 | Category: terese, Uncategorized | Response: 0

    Och passar det bättre än att åka på Lennart födelsedag! Margot och Oliver kom och firade med tårta och vi fick skjuts av Margot ner till stationen.

    Den där känslan när man ska ut och resa är speciell. Att stå där på stationen och sen vara på flygplatsen… det är speciellt. Går inte att komma ifrån. Ok, det finns gånger när det inte är lika speciellt. Tjänsteresor kan ju vara ‘sådär’…

    Champagnebaren var mitt mål på Kastrup. Hur man nu kan få en sån idé. Men låt säga så här – vi kan skylla på en chef jag haft en gång. En kvinnlig, mycket bra chef. Hennes namn börjar med Ch… och slutar med ristine… Well… vi vände några gåner ska vi väl erkänna. Men vaffan… lite får man väl kosta på sig. Vilket oxå blev lite av ett motto för resan. I det tysta. Men drabbar väl ingen fattig eller hur det nu var ;)
    Och vad är väl godare än champagne och blinier med rysk kaviar. Bara undrar…

    Lugn resa ner… och sen var det dags… för det absolut bästa på hela resan. Jo jag lovar. I princip kan man inte tänka sig något bättre (möjligen ovan nämnda champagne och rysk kaviar) – det otroliga, fantastiska, magiska, bästaste, och ja… det finns inga ord att beskriva… det métro-kort som Lennart köpte!!! Jag bara säger MÉTRO KORT. God bless… Och ja… jag erkänner det var bra. Inga köer till biljettautomaterna, bara går fram och trycka sitt kort och så hade man passerat grinden.

    MEN att få höra hur fantastiskt detta Métro-kort är VARJE gång vi åkte tunnelbana… och fler gånger utöver det… kan bli liiiiiiiiiiite jobbigt. ;)

    Vi hittade vårt lilla hotell. En tvärgata till Place du Cliché. Mysigt, enkelt och lugnt hotell.

    Det första vi gjorde var att gå upp till Sacré Coeur. Det går ju inte att inte låta bli. Speciellt när man bor så nära. I kyrkan var det mässa, en ljusceremoni. Vi satte oss ner och deltog i själva mässan och gick med i ceremonin runt kyrkan. Ett heligt moment och en bra inledning av veckan.

    Champagnebaren på Kastrup. Ser ganska nöjd ut :)
    Hemma på vår lilla gata...

  • Fadern, sonen och den helige anden – dom älskar mig precis som jag är

    Date: 2011.06.26 | Category: terese | Response: 1

    Okronologisk ordning i mina poster just nu. Dels beroende på brist av nätverk. Typ Pippi, utan snus i tre dagar försmäktar vi på denna ö. Jag tror att det varit nyttigt för mig. Jag behövde det.

    Igår kväll var vi i Sacre Coeur. Sacre Coeur är mitt hjärta. Och har varit sen jag var ca 10-11 år. Det finns ingen vackrare kyrka på en vackrare plats. (Mitt helgon däremot står i Notre Dame, men om det kan jag skriva om en annan gång.)

    Sista kvällen i Paris och jag ville gå in och ta farväl. Det var mässa. Som precis börjat. En präst, 2 nunnor och en korgosse. Halvfull kyrka. Otroligt vackert. Jag tog vigvatten på fingrarna och gjorde mitt korstecken. Vi gick och satte oss i en av bänkarna.

    Det var en helt sagolik mässa. Prästens ord och nunnornas sång som flöt genom kyrkrummet. Ljuset och mörkret som möttes. Det dallrande livet av gatuförsäljare och människor berusade av Paris och Heineken utanför och lugnet i kyrkan – kontrasterna när de möts.

    Jag förstod ganska tidigt att det var en mässa med nattvard. Och jag hade givit vad som helst för att få ta nattvard hos denna magiska präst och fantastiska nunnor i denna min kyrka. Men jag insåg att det inte var möjligt. Ty min klänning var nog inte passande nog. Breda axelband men bar i ryggen. Ganska urringad och – ve och fasa – man kunde faktiskt se BH-banden om det bar sig riktigt illa.

    Jag tänkte igenom hur jag ev skulle kunna göra med klänningen för att dölja urringningen. Funderade på hur jag skulle kunna hålla. Men axlarna skulle ju ändå synas. Och ryggen.
    Jag tittade på de som satt i närheten om de ev hade en sjal på sig som jag skulle kunna få låna… och jag funderade tom på att Lennart skulle få gå ut ur kyrkan och ta av sig sin skjorta och jag skulle kunna ta den.

    Men det kändes inte rätt. Hur jag än tänkte.

    Mitt i ceremonin av välsignelsen av bröd och vin så avbröts allt med en ceremoni av hälsningar – att hälsa på sin nära och sina grannar i kyrkbänken. Jo, man gör något liknande hos oss oxå… Tex på midnattssmässan.
    Och jag och Lennart kysste varandra på kinden så som vi såg andra par göra. Vi tog i hand på de medmänniskor i bänkarna nära.

    Jag kände att det var en glädje och njutning av ett slag som jag inte kan beskriva. Och jag tänkte att nej, jag ska inte behöva skyla mig för att Jesus och Gud ska älska mig. Men, jag ska av vördnad inför Herren och inför prästen och inför församlingen och denna tro inte gå fram och ta nattvarden för min klädsel är inte passande för denna gudstjänst och denna tro.

    I det samma som jag tänkte det så tog jag mannen i bänkraden bakom mig i hand. När jag vände mig om stod där en kvinna. Kort, afrikanskt ursprung, väldigt vacker och med ömsinta ögon. Hon tog mig i hand och viskade något i mitt öra. Jag sa att jag inte förstod. Men jag gjorde det egentligen. Inte ordagrant men av det hon ändå sa. Hon log och gjorde en gest mot mig att jag borde ha något om axlarna.

    Jag blev både perplex och icke förvånad på samma gång. Perplex för att någon faktiskt sa till mig att jag borde haft något över axlarna. Men inte förvånad att någon gjorde det. Och kanske inte förvånad över att det var just en svart, gammal kvinna med ömsinta ögon som gjorde det.

    Min tro är som den är. Jag är full av tveksamhet. Jag vet inte vad jag tror. Men jag vet att jag tror.
    Och jag har full respekt för var människas tro och för var prästs yrke och jag skulle inte utsätta någon för något förargligt. Men uppenbarligen gjorde jag det ändå.

    För jag vet vad jag tror. Och jag vet att vår fader och hans son älskar mig precis som jag är. Oavsett om jag är helt utan kläder. Klädd i gummistövlar och smutsiga kläder och svettig för jag klipper gräsmattan. Eller om jag är fint uppklädd och ska på fest. Om jag tittar på mina växter i trädgården och tror att de har en själ. Eller om jag läser om övergrepp på barn och bara blir arg och förbannar, eller rentav förnekar Gud, för att han tillåter denna avskyvärda handling. Eller om jag står i min kyrka, lycklig och med frid i sinnet men med en klänning som visar lite för mycket. Jag vet att vår fader och hans son älskar mig precis som jag är. Och det gör mig ledsen att människor styr över vad Gud och vad Jesus egentligen tycker. För det är ju mig det handlar om. Inte hur jag ser ut. Om Gud inte bryr sig om mig, älskar mig, när jag står i hans rum med en klänning där jag visar axlarna och lite av ett BH-band – hur ska han då kunna bry sig om den prostituerade kvinnan i Thailand eller de sexuellt utnyttjade barnen på Haiti?
    Om han inte kan det – då behöver han inte älska mig. Men jag vet att han älskar de människorna som är nakna och utsatta. Och han älskar mig. För den jag är. Och det är det viktiga. Inte min klädsel.

    Jag funderade senare över om den gamla damen gick fram till mamman vars dotter satt på en rosa sparkcykel med Hello Kitty på. Hello Kitty hör väl ändå inte hemma i kyrkan, hos Gud. Eller??? Eller gör hon det? Precis lika mycket som jag gör och alla andra som tror. Och behöver tro. Och behöver tron.

    Klänningen

  • In Paris…

    Date: 2011.06.21 | Category: terese | Response: 0

    Mysig dag – lennarts födelsedag. Vi hade det så lugnt på morgonen. Eller vänta… Kanske att ta i. Båda valnade sådär vi 3-tiden. Värsta fågelsången. När måsarna börja skria går det nästan för långt :)

    Klockan 6… Jag vaknar med ett ryck när jag hör grannens tunna med glas tömmas! Och snäll som jag är… “Lennart – soporna”… Och upp for väl Lennart, ut och fixade tunnan…. Fick så dåligt samvete att när jag sen hade frukostbrickan klar så hade jag inte mage att väcka honom.

    Tog det lugnt… Packade… Margot kom med tårta… Oliver kom… Ludde blev angallen av en katt…

    Margot körde oss till stationen. Och så var vi på väg…

    Kastrup och blinier, kaviar och champagne.

    Flyg och låååååååååååång promenad.

    Hittade hotellet och fräschade upp oss lite innan vi gick ner till Place du Cliché och åt middag. Sisådär vid 23.15…. Natten har ju bara börjat i Paris…

    Sov gott.